Min blogg har bytt skepnad och flyttat till:
Foto Kjell Pettersson
Foto Kjell Pettersson
Foto Kjell Pettersson
Foto Kjell Pettersson
Publicerat i Uncategorized | 1 Comment »
Januari var om jag minns rätt ganska mild och snöfattig. Vi högg i skogen och körde med nya huggarvagnen. Mycket av min tid ägnade jag åt djuren, speciellt korna som ju var ganska nyinflyttade. Jag hann också med att jobba lite extra på en mjölkgård en bit bort. Så här i efterhand känns det som om vi hade oceaner av tid, men det förstod jag inte då. I slutet av månaden smällde det till och blev vinter på riktigt med snö och kyla.
Februari var kall och snöig. Jag knackade is i vattenkaren och släpade slangen fram och tillbaka varje dag för att den inte skulle frysa. Morris njöt av vintern och jag längtade efter våren och ljuset. På fönsterbrädan spirade den första frösådden och i ladugården växte de runda komagarna. Vi fick också ett besked som skulle göra det här året till ett av de mest händelserika hittills.
I mars kom våren. Fåren började lamma. En sen kväll föddes vår första kalv, tjurkalven Egon. Jag åkte till fårhuset flera gånger om dagen och såg till alla lammande tackor. Ett himla farande, och konstant illamående. Kämpigt var det, men jag var glad och förväntansfull. I slutet av månaden blev jag invald i LRFs regionstyrelse. Spännande utmaning och roligt att få engagera sig utanför gården och träffa nytt folk!
April månad började med att kalven Flora föddes, vår första rekryteringskviga. I fårhuset fortsatte lammfödslarna ett par veckor till. Mitt trädgårdsland fick sig en ansiktslyftning i form av 18 kubikmeter torvblandad hästgödsel. Det började klia i mina odlingsfingrar. Vårbruket lät sig dröja och vi hade tid att fixa massa staket, både nybyggen och renoveringar, inför betessläppet. Mitt illamående började äntligen ge med sig.
Flora och Egon
När maj kom skulle allting hända på en gång och det där med ledighet och gott om tid blev ett minne blott för resten av året. Det blev ett försenat och mycket utdraget vårbruk. Allting blev inte ens sått på grund av blötan. Fåren fick komma ut på grönbete men korna blev kvar inne ett par veckor längre än planerat. Den ena kon dog knall och fall, och den andra blev sjuk. Troliga orsaken visade sig vara magnesiumbrist. Till slut kunde även korna få komma ut, nu med en olycklig och föräldralös kalv. I slutet av maj åkte jag på LRFs riksstämma i Stockholm. Spännande att få hänga med i lantbrukssverige!
Äntligen ute i det fria!
Så blev det juni och dags för vallskörd utan att vare sig vårbruk eller sprutning var riktigt klart. Vädrets makter verkade inte vilja vara på vår sida. Korna fick en stilig tjur på besök över sommaren och jag höll alla tummar att han skulle göra sitt jobb. Vi åkte på ultraljud och kunde konstatera att det var en väldigt livlig krabat som växte i magen. Helt plötsligt kändes det mycket mer verkligt att vi snart skulle bli en till i familjen. Sommaren fortsatte att bjuda på regn så som våren gjort, men då och då mellan regndagarna lyckades vi köra ensilage.
I juli kunde vi äntligen fylla höladan med torrhö men höfläktarna fick gå för fullt. Hela tiden fortsatte det att regna och aldrig blev det några längre perioder med höväder. I trädgårdslandet växte det så det knakade och snart tog ogräset över fullständigt. Kantarellerna frodades som aldrig förr och jag kunde inte sluta plocka. Några dagar semester unnade vi oss i slutet av månaden. En tur Östergötland-Småland-Öland-Västergötland blev det över en långhelg.
I början av augusti bar det av på ett par dagars ledighet till, när vi åkte på bröllop uppe i vackra Hälsingland. Sen var det dags för andraskörd och så småningom tröskning som alltihop blev en väldigt utdragen historia på grund av det eviga regnandet. Dock så växte allting med enorm kraft och det som blev bärgat i tid gav rekordskörd någonsin. Men stressen över vädret gnagde oss hela tiden, och allting var på håret innan nästa regn. Kantarellerna fortsatte att frodas i skogen och jag hade snart släpat hem över 100 liter.
I september började jag känna mig väldigt tjock och klumpig. Traktorkörning och allt som var fysiskt tungt hade jag för länge sen lagt ner. Istället höll jag grytorna varma för alla som var och arbetade med skörden. Regnandet fortsatte. Tröskningen blev klar, men det gick värme i en del av halmen och den fick eldas upp i stora stackar ute på åkern.
I oktober kunde vi äntligen köra klart andraskörden ensilage. Både kor och får stallades in för vintern, i god tid innan den kommande nedkomsten. Morris fick följa med på älgjakt, fast utan matte. Jag kunde inte längre sova på nätterna och var uppe och bakade och bakade. Projekt ”riva torken” drog igång och vi väntade på snickarlaget till verkstadsbygget. Det magiska datumet 27:e oktober kom, men vår lilla tjej hade inte bråttom.
November kom och jag började bli riktigt otålig. Så den 2:a november satte allting igång, och efter lite skumpig traktoråkning var det verkligen igång. På morgonen den 3:e föddes äntligen vår lilla Selma. Resten av månaden var omtumlande och fantastisk på samma gång. Ett helt nytt liv hade tagit sin början.
I början av december föll den första snön. Den tid på året som skulle vara lugn och ro för oss blev istället snökörning som aldrig tog slut. Jag och Selma höll ställningarna hemma och försökte hitta våra egna rutiner och komma in i det nya livet. Nere på gården började den nya verkstaden ta form, takplåtarna hade kommit på precis innan första snön. Snön fortsatte falla och det blev kämpigt att ta sig fram med barnvagn, och min nya frihet blev pulka och skidor. Detta till Morris stora förtjusning som fick dra oss i skidspåret. Vi firade jul i Sigtuna, min första jul utanför Östergötland, och också vår första jul som familj! Nu ser vi med spänning fram emot vad det nya året ska bjuda på, och framför allt att få se Selma växa och utvecklas! Hennes födelse är helt klart den största händelsen för oss någonsin!
Publicerat i Uncategorized | Leave a Comment »
Livet på Österby Gård 